Frågan hinner inte ens ställas. Osman Saleh vet vad två svenska journalister vill prata om. 

– Dawit Isaak, säger han högt precis när han slagit sig ner i den enorma mörkblå fåtöljen inne på sitt arbetsrum i centrala Asmara. 

Fåtöljen är så bred att det utan tvekan skulle få plats två ministrar i den.

– Dawit var det första er utrikesminister tog upp när vi möttes i New York, fortsätter han. 

”Låg på ganska hårt”

Osman Saleh säger ”att hon låg på ganska hårt” när hon uppmanade Eritrea att Dawit bör friges på humanitära grunder.

– Då sade jag att jag hellre än ”the sticky issue” skulle vilja att vi talade om hur vi kan utveckla relationen mellan våra länder.

Enligt Osman Saleh accepterade Stenergard resonemanget. Han bjöd in henne till Eritrea. Hon tackade ja. Resten är svensk utrikespolitisk historia. 

https://infogram.com/1p0lm0qgzzp1dwuexy25gqzem2anjnndzr6

”Det var bra, acceptabelt”

En tanke han hade då var att hon skulle få träffa presidenten. Men det svenska besöket i december beskriver han sedan som mer hövligt och inledande – än förhandlande. Det var, som han beskriver det, i första hand ett välkomstmöte. En nystart. 

– Det var allmänt hållet, säger han. Inget konkret. Vi satt här i detta rum. 

På frågan om hur Eritrea själv utvärderar besöket svarar han utan stora ord att det inte var ett genombrott men ett steg på ”rätt väg”.

– Vi ser det som normalt. Det var bra, det var acceptabelt. 

Det är ett typiskt Osman Saleh-svar: nedtonat, medvetet avdramatiserat. För ett möte med en svensk ministerkollega är ju allt annat än något som hör till vanligheter. 

Bygger en relation

– Jag kan inte säga att något kommer att hända. Vi är fortfarande i början av att bygga upp relationen mellan Sverige och Eritrea, fortsätter han. Om Sverige också vill bygga upp den relationen är det bra. Då är vi på rätt väg.

Det är också tydligt att Dawit Isaak-frågan fortfarande finns där som fond i relationen och i olika samtal med Sverige, men om Stenergard ”låg på hårt” om ett frisläppande under mötet i New York tycks det inte ha dominerat samtalen under hennes besök i Asmara. 

Det verkar Osman Saleh tycka var klokt och han understryker att han anser att det är bättre att tala om relationens framtid än att fastna i ”den känsliga frågan”. Det är också en linje som återkommer i flera samtal med eritreanska företrädare: viljan att inte låta ”ett enda ärende” definiera hela relationen till Sverige.

Skrattades och skämtades

Det bästa under Stenergards besök var enligt Saleh en informell ”businessdinner” där även flera andra eritreanska ministrar deltog, liksom medarbetare från hans stab. Det skrattades och skämtades, säger han och ler stort. 

– Atmosfären var väldigt positiv.

På frågan om några konkreta projekt kom på plats. Några investeringar, nya program, eller officiella initiativ skakar han på huvudet. 

Inte än. 

Men för Saleh tycks själva förskjutningen vara det viktiga: att relationen inte längre bara definieras av en konfliktpunkt.

När han får frågan om vad som skulle kunna bli viktiga ämnen i en framtida dialog med Sverige listar han regeringens prioriteringar.

– Infrastruktur i allmänhet, säger han. Vatten, energi, jordbruk. Men också utbildning och hälsa.

Det är punkter som säger något om hur den eritreanska staten vill framställa sig själv inför omvärlden: inte som ett land som i första hand vill tala om konflikt, utan om statlig uppbyggnad och långsiktiga investeringar.

100-tals fångar släppta

Strax före utrikesministerns besök i Eritrea släpptes hundratals fångar varav några suttit fängslade i 18 år utan rättegång. På frågan om dessa uppmärksammade frisläppanden kommer att fortsätta, svarar Osman Saleh först: 

– Förhoppningsvis kommer det att fortsätta.

Men när han får möjligheten att svara på om detta rörde sig om ”en amnesti, eller om människor bara avtjänat sina straff”, blir han försiktigare och säger att sådana frågor borde besvaras av domare och att han inte känner till detaljerna om vilka personer det gällde eller exakt varför de fängslats. 

Annons

– Jag kan inte vara både pedagog och politiker. Det kan vara amnesti. Det kan vara så att de släpps för att regeringen vill att de släpps. Det kan vara något annat, säger han. 

Inbjudan till Sverige

När intervjun är klar går Osman Saleh och ställer sig vid fönstret och ser ut över Asmara. 

Den 24 maj firar Eritrea 35 år av självständighet och Osman Saleh säger att landet under dessa år hade kunnat utvecklas mycket längre om det inte gång på gång kastats tillbaka på grund av krig och sanktioner. 

https://infogram.com/1pzd99rmmen09jt21x3lmrxe5li1p2w9q1m

Han nämner hur BNP-tillväxten först steg kraftigt innan kriget 1998 bromsade ekonomin och drog in landet i en hård period av krig. 

– Tiden vi har gått igenom har varit mycket hård, säger han. Men nu ser det ut som att vi försöker ta oss ur den situationen.

Sedan avslöjar han att på agendan står en resa till Stockholm. 

– Stenergard har bjudit in mig och då kanske vi kan tala vidare även om andra saker. Hon är modig er utrikesminister. 

Motsatt effekt

En av Stenergards företrädare, den före detta utrikesministern Ann Linde sa att om ”man för att lösa upp en knut drar hårt i ett snöre så sitter knuten bara hårdare fast” och Sverige har också sedan 2014, oavsett regering, försökt att förbättra relationerna med Eritrea. 

Slutsatsen som drogs då var att mot en nation som har som mantra att ”Never kneel down” skulle hot och krav – få rakt motsatt effekt. För de gamla gerillaledarna, som tagit av sig uniformerna och satt på sig kostymer, finns det inga krav utifrån som skulle kunna få dem att ändra uppfattning. 

Men den nya svenska linjen gentemot Eritrea har inte passerat obemärkt förbi hos regimens hårdaste kritiker. Drivande i kritiken mot den nya linjen har varit Edelstam Foundation som under utrikesministerns besök intensivt ifrågasatte och kritiserade den nya diplomatiska ambitionen.

Inte ett enda livstecken

Caroline Edelstam, stiftelsens ordförande, menade i inlägg på X att besöket riskerade att legitimera en av världens mest slutna och repressiva regimer utan att Sverige fått några som helst garantier i utbyte. 

Att Eritrea, trots 24 år av internationella påtryckningar, ännu inte lämnat ett enda bekräftat livstecken från Dawit Isaak menade hon förstärkte upplevelsen av att Sverige nu flyttar fokus från mänskliga rättigheter till något annat. 

Andra röster uttryckte en försiktig förhoppning om att den nya relationen ändå kunde öppna dörrar och att varje officiell kontakt i teorin kan bli ett tillfälle att lyfta både Dawit Isaak och andra försvunna eritreanska medborgare. 

Bland exileritreaner var reaktionerna blandade. En del köpte tårta och firade besöket medan andra menade att besöket snarare stärker president Isaias Afewerkis narrativ om att Eritrea söker partners på sina egna villkor, inte att landet är pressat att förändras.

”Extremt svår relation”

Det är inte bara utrikesministern som tar tjuren vid hornen. Framför ett tiotal avstängda grå tjocktv-apparater tar landets informationsminister emot. Han berättar att han hört från en svensk diplomat att mellan 80 till 90 procent av svenska politikers och allmänhetens intresse för Eritrea kretsar kring Dawit Isaak, inte kring Eritrea som land. 

– Det är olyckligt. 

På frågan hur det svenska utrikesministerbesöket i Eritrea uppfattades från eritreansk sida svarar han att relationen länge varit ”extremt svår” med Sverige.

– Att reducera de historiska banden mellan Sverige och Eritrea till en incident som rör en person var, en felaktig prioritering, säger han och fortsätter:

– Jag försöker inte säga att ett liv inte är ett liv, så klart. Men jag tycker att det där, för oss, var en felprioritering av de bilaterala relationerna redan från början, det borde finnas bredare möjligheter till samarbete mellan länderna. 

Anklagas för förräderi

Som exempel nämner han den stora eritreanska diasporan i Sverige, regionens strategiska betydelse, historiska band och ett brett spektrum av tänkbara områden för samarbete.

På själva kärnfrågan, Dawit Isaak, upprepar han den eritreanska statens välkända hållning: 

– Dawit Isaak ses som dubbel medborgare, svensk och eritrean, och därmed som underställd eritreansk jurisdiktion inne i Eritrea. Eftersom han begick sitt brott här ska han avtjäna sitt straff här. 

Det påstådda brottet som Dawit Isaak anklagas för är, enligt ministern, inte hans journalistik eller hans åsikter, utan att han var en del av en oppositionsgrupp som anklagas för förräderi i anslutning till kriget 1998–2000. 

Annons

”God ton”

Men när han kommer till den svenska utrikesministerns besök är tonen märkbart mildare jämfört med hur det låtit förr under åren.  

– Hur som helst tycker jag att tonen under besöket var god. För mig hade hon ett mycket bredare perspektiv och framförde sina synpunkter på ett konstruktivt sätt.

Besöket, menar han, gav båda sidor möjlighet att diskutera regionala, internationella och bilaterala frågor på ett nyktert sätt utan ultimatum och utan det han beskriver som ”olämpliga förhandsvillkor”.

– I den meningen tror jag att det är ett steg i rätt riktning.

Fånge släpps samma dag

Informationsministern Yemane Ghebremeskel har som alla andra noterat att personer släppts från eritreanska fängelser under hösten. 

Samma dag som vi ses har en av Eritreas mest kända satirtecknare, Biniam Solomon, känd under pseudonymen Cobra, släppts fri efter 15 år i fängelse utan åtal eller rättegång. Biniam blev känd för sina samhällskritiska teckningar under den korta period i slutet av 1990-talet då Eritrea hade en oberoende press, innan den stängdes ned 2001 och journalister fängslades.

Frisläppandet är ett av flera liknande fall på senare tid, men om det är någon ”trend” vill inte informationsministern svara på.

– Jag har ingen aning, jag har sett det också, säger han, men vill inte prata om fallet. 

Det han spontant kan kommentera är att om man i dag ”säger fel saker om Palestina i London” eller ”sprider bilder från missiler som slår ner i Dubai så kan man också fängslas”. 

Men mer än så vill han inte säga. 

– Jag tänker inte svara på frågor som på grundar sig i omvärldens dubbelmoral.