Två och en halv timme.
Så länge gömde sig skolchefen Mokhtar Bennis på golvet i sitt tjänsterum under Örebroskjutningen.
Hans första åtgärd var att stoppa det tjutande larmet, berättar han för Chef.
– Vi sa till varandra: Nu öppnar vi inte dörren. Tack och lov hade jag sinnesnärvaro till det.
Mokhtar Bennis, skolchef i Örebro, hade precis haft möte med rektorer och tjänstemän i sitt arbetsrum när skytten Rickard Andersson attackerade skolan. Han hörde ljudet från de kraftiga smällarna i skolans lokaler. Sedan hördes skrik och larmet började tjuta.
Nu berättar skolchefen för första gången om skolskjutningen på Risbergska i Örebro i februari 2025 – och om de motstrida känslorna.
Han blev rädd, berättar han, men minns det som att han bara var det i en kvart. Därefter sköljde en trygghet över honom, att skolan är stor.
Sedan blev han irriterad över det tjutande larmet.
– Till slut klev jag upp och slet bort larmet. Då slutade det tjuta och det var skönt.
Efter att ha suttit på golvet inne i arbetsrummet i två och en halv timme samlade han ledningsgruppen för en briefing. Och han bestämde sig för att inte åka hem, ett beslut han i dag är lättad över.
– Jag var så tacksam över att ha överlevt och fått en extra chans, en möjlighet att hjälpa andra och göra nytta på riktigt. Det var också något som hjälpte mig själv. Om jag åkt direkt hem direkt efter händelsen, hade mitt trauma troligen blivit större och mer påtagligt, säger Mokhtar Bennis till Chef.
Första intervjun
Bennis har inte velat ta fokus från andra överlevare, och har därför inte gett intervjuer.
För att orka gå vidare har han riktat blicken framåt – och tänkt på hur han som chef kan göra återgången så trygg som möjligt för elever och personal. Men den har inte varit smärtfri. Elever har uttryckt oro och rädsla, lärarfacket är kritiskt till att återkomsten inte diskuterats tillräckligt med personalen.
– För mig har det varit viktigt att återgå till det friska, att inte låta gärningsmannen sätta agendan, säger Mokhtar Bennis.





