Effekterna av Irankriget blir värre innan det vänder, tror Nordeas oljeexpert och chefsanalytiker Thina Saltvedt. Även om det mot förmodan skulle bli en snar fredsuppgörelse.

– Det är nu blockaden av Hormuzsundet börjar märkas. Det är nu oljan börjar ta slut, säger hon till TT.

Öppna bild i helskärm

Öppna bild i helskärm

Bränsleransonering i Sverige är inget troligt scenario, enligt Thina Saltvedt. Stora svenska raffinaderier och långa kontrakt på norsk olja undanröjer det mesta av den risken.

Men hon tror att det kan bli rekommendationer om hemarbete, samåkning eller mer användning av kollektivtrafik för att anpassa bränslekonsumtionen.

– Detta kan bli den värsta smällen sedan (oljekrisen) 1973, eller ännu värre. Konsekvenserna har vi inte sett till fullo ännu, säger hon.

”Vansinnigt dyrt” 

Saltvedt har själv köpt en resa till Portugal i sommar. Men hon ser en risk att den ställs in på grund av bränslebrist. Och hon har köpt avbeställningsskydd, då hon befarar att det kan bli ”vansinnigt dyrt” på grund av extra bränsleavgifter.

Krigseffekten har fördröjts av stora uttag av strategiska oljereserver i väst och av den inbyggda trögheten i oljeindustrin. De sista tankfartygen som tog sig ut från Persiska viken innan USA:s och Israels bombanfall mot Iran den 28 februari har i dagarna nått sina slutdestinationer. 

Men nu måste världen anpassa sig.

– Det är mer än 10 miljoner fat olja om dagen som inte kommer till marknaden, säger hon.

– Även om du får Hormuzsundet öppnat, så är det en del infrastruktur som är ödelagd som ska repareras. Det tar tid. Och det kommer att ta månader innan vi får den här trafiken att gå på mer normalt vis igen.

Får upp farten 

Oljeländer som Norge kan bidra på marginalen genom att skjuta upp underhåll och producera i stället. Men ny oljeproduktion till havs tar 5–10 år att få på plats. Skifferoljan i USA kan ökas på snabbare, men det tar ändå ett år och då är det en annan typ av olja, främst lämpad för bensin.

Nya leveransvägar för olja och gas från länderna runt Persiska viken skulle kräva tunga, riskfyllda och tidskrävande investeringar, som måste ställas mot satsningar på energiomställning i väst.

– Detta är andra gången på mindre än tio år som vi får en energikris. Det bidrar till att få upp farten på energiomställningen. Energisäkerhet och energioberoende rycker högt upp på den politiska agendan, säger Saltvedt.

Olje- och gaspriserna globalt har redan lyft med 40–50 procent sedan februari. Men det kan bli värre än så, befarar Saltvedt.

– Priserna ligger ju lågt i förhållande till det scenario man ser i den fysiska marknaden.