admin
Jojje Olsson
Kinas övertag är större än någonsin då Donald Trump träffar Xi Jinping denna vecka. Kriget i Iran kan nu användas som hävstång för att minska USA:s stöd för Taiwan.
Foto: MARK SCHIEFELBEIN /AP/TT / AP TT NYHETSBYRÅN
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jojje Olsson
Kinas övertag är större än någonsin då Donald Trump träffar Xi Jinping denna vecka. Kriget i Iran kan nu användas som hävstång för att minska USA:s stöd för Taiwan.
Donald Trump hade velat landa i Peking med en snabb seger mot Irans regim i bagaget. Istället är Hormuz-sundet stängt och omvärldens förtroende för USA sämre än på mycket länge.
Förutom konstant bråk med sina allierade, så har USA förbrukat enorma mängder ammunition och flyttat militär utrustning från Östasien till Mellanöstern. Det är oklart om USA ens längre kan leverera de vapen som andra länder redan har betalat för.
Allt detta gör Kinas förhandlingsposition ännu starkare än i slutet av mars, då Trump sköt upp sin resa till Peking på grund av kriget i Iran. Inför hans möte med Kinas ledare Xi Jinping nu på torsdag så kallar statliga kinesiska medier USA för ”en haltande jätte”.
USA har uppmanat Kina att använda sitt inflytande över Iran för att lösa den pågående konflikten på diplomatisk väg. Men den iranska utrikesministerns besök i Peking förra veckan innebar gav snarast värdarna ännu ett trumfkort
Det fick Xi att framstå som den vuxne i rummet, jämfört med Trumps alla hotfulla utspel på sociala medier. Kina fick även närmare vetskap om vilka villkor vännerna i Iran egentligen kan acceptera, så att detta kan användas som hävstång under veckans toppmöte.
Förvisso skulle också Kina tjäna på att Hormuz-sundet öppnar igen. Men man drar samtidigt nytta av de skador som kriget innebär för USA och enigheten mellan världens demokratier. Bara i år har ett dussintal ledare – majoriteten demokratiskt valda – vallfärdat till Kina, ofta med stora affärsdelegationer i släptåg. De kommer för att leta alternativ till ett USA som inte längre anses vara pålitligt.
Och vem kan egentligen klandra dem? Det är numera omöjligt att veta om USA:s president tänker på sina allierades intressen under resan till Kina, eller bara köra sitt eget race.
Ingen demokrati ser på utvecklingen med lika stor oro som Taiwan. När Xi senast pratade med Trump på telefon, så uppmanade han USA att vara återhållsam med försäljningen av vapen till Taiwan.
Sedan dess har Trump hållit tillbaka ett vapenpaket värt över 100 miljarder kronor, trots att det redan har godkänts av kongressen. Just innan avresa sade han på nytt att saken ska ”diskuteras” med Xi.
För ett par veckor sedan talades USA och Kinas utrikesministrar vid för att förbereda toppmötet. Efteråt uttryckte Kina förhoppningar om att USA ska göra ”rätt val” gällande Taiwan, för att tjäna världsfreden och ”öppna upp för nya samarbeten”. Kina vill av allt att döma utnyttja röran i Iran för att framtvinga eftergifter kring Taiwan. Rent konkret vill man få Donald Trump att säga att USA inte stödjer taiwanesisk självständighet.
Annons
Kina räds inte längre en handelspolitisk eskalering. Efter att USA tvingades backa i handelskriget i fjol, så har kinesiska myndigheter istället blivit allt djärvare.
I början av maj utfärdade Kina för första gången en direkt order till landets företag att ignorera USA:s sanktioner mot raffinaderier som hanterar iransk olja. Månaden innan infördes en lag för att straffa de utländska företag som på grund av amerikanska påtryckningar flyttar sina leveranskedjor från Kina. I takt med att kriget i Iran underminerar USA:s rykte så blir kostnaden för ekonomisk konfrontation allt lägre för Kina. Det kan rentav fungera som en positiv signal för länder och företag som är frustrerade över Trumps agerande.
Kinesiska aktörer har under krigets gång fortsatt att köpa iransk olja. Nyligen stoppade USA även ett fartyg på väg från Kina med materia till Irans försvarsindustri.
Ändå har Trump mest positiva saker att säga om Xi Jinping. Detta eftersom han vill att Kina ska köpa mer amerikanska varor, förse USA med sällsynta jordartsmetaller och slå ned mot fentanyl.
”Allt detta är ett spel”
I utbyte vill Kina se lättnader av högteknologiska exportrestriktioner och andra USA-ledda sanktioner. Och just som Trump har tonat ned sin tuffa retorik om Kina, så hörs det inför mötet även från kinesiskt håll om samarbete och fredlig samexistens.
Men allt detta är ett spel. För trots att förutsättningarna för en bredare överenskommelse finns, så bör de snarast ses som en rad hållhakar för att hålla nere sin motpart.
Ett klassiskt dödläge har uppstått. Ekonomiskt kan världens två största ekonomier nu straffa varandra. Politiskt är det omöjligt att komma överens, så länge USA inte vill svika Taiwan. Men då båda sidor har ett stort behov av att förklara sig som vinnare, så kan vi ändå förvänta oss uttalanden om stabilitet och framgång efter veckans toppmöte.
Tyvärr är det just detta behov av dominans över den andre som försämrar utsikten för världens två största ekonomier att samarbeta i frågor som tjänar dem båda. Eller för den delen hela världen.
