Mats Larsson
Iran fortsätter hålla Hormuzsundet stängt.
Det är knappast en militär seger för USA.
Det riskerar snarare bli raka motsatsen.
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Hoten och u-svängarna från Donald Trump kommer numera så snabbt att det är svårt att hänga med. USA:s president övervägde tydligen att börja bomba Iran igen under tisdagen, eftersom Teheran vägrar vika ner sig i förhandlingsspelet, men han ändrade sig. Igen.
Denna gång – om vi får tro honom – för att Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar bett om det. ”Seriösa förhandlingar” pågår nu, påstod han också.
Så sent som i fredags – på väg hem från Kina – påstod Trump att USA vunnit ”en total militär seger” över Iran.
Inte då. Om det stämde skulle det inte finnas något behov att hota med nya attacker mot Iran.
Det är inte omöjligt att Trump verkligen hörsammat önskemål från Gulfstaterna. De har all anledning att oroa sig för konsekvenserna om Trump trots allt återupptar bombningarna.
Det råder ingen större brist på rådgivare och hökaktiga kommentatorer i USA som uppmanar honom att bryta vapenvilan och åter gå till attack mot Iran.
Trump varnade så sent som i söndags att det ”inte kommer att finnas något kvar av dem” ifall iranierna inte öppnar Hormuzsundet och går med på de hårda restriktioner USA vill påtvinga Irans kärnenergiprogram.
Men frågan är förstås varför ytterligare bombningar skulle få iranierna att kapitulera denna gång. 37 dagar av bombningar tvingade inte fram en enda eftergift.
Mycket tyder dessutom på att Iran fortfarande har tillräckligt med missiler och drönare kvar för att kunna slå tillbaka så det känns.
Och det är Gulfstaterna som kommer att vara Irans måltavlor. Om USA trappar upp och börjar förstöra Irans civila infrastruktur, så finns risken att Iran gör detsamma.
Gulfstaterna är beroende av att exempelvis avsaltningsanläggningarna fortsätter fungera och kan förse invånarna med dricksvatten. Om de angrips och bombas sönder kan dessa ökenstater bli obeboeliga.
Iran har också redan visat hur de kan bomba sönder energiindustrin. En av Qatars största gasanläggningar väntas ta år att reparera efter en attack i mars.
Mycket tyder på att Trump trots allt är medveten om allt detta. Hans agerande tyder på att han egentligen inte vill starta kriget igen, han vet också hur impopulärt det är på hemmaplan.
Så Trump och USA sitter i något av en rävsax. För det är Iran som visat att de kan kontrollera Hormuzsundet och trafiken där igenom.
”En papperstiger”
USA har med sin militära övermakt inte lyckats tvinga tvinga ner Iran på knä. Den amerikanska statsvetaren Robert Kagan som skrivit ett otal böcker om USA:s säkerhets- och utrikespolitik, menar i en artikel i The Atlantic att för Gulfstaterna så riskerar USA framstå som en papperstiger.
De har byggt upp sin existens på att skyddas under USA:s säkerhetsparaply, låtit amerikanerna ha stora militärbaser. Men deras ekonomier är beroende av ett öppet Hormuzsund.
Ett fartyg utanför Omans kust väntar på att kunna passera Hormuzsundet.
Foto: UPI/IBL
Donald Trump hoppas att hans blockad av all sjöfart till iranska hamnar ska tvinga ner landet på knä och få dem att sluta en överenskommelse som öppnar sundet. Det är möjligt att det är så detta slutar.
Men om Iran fortsätter att vägra, om de utstår nya bombningar från luften så kan de ändå fortsätta behålla kontrollen av Hormuzsundet.
USA har rimligen den militära kapaciteten att ta kontrollen över sundet men det skulle förmodligen innebära även marktrupp som åtminstone ockuperar Irans norra kust kring Hormuzsundet.
Det vill säga exakt den typen invasion och markkrig som Trump under hela sin politiska karriär varit starkt emot. Hans väljare också.
Och om inte USA klarar av att öppna sundet, vilka nationer klarar då av det? Nej, just det.
USA:s flotta har sedan andra världskriget i praktiken garanterat den internationella sjötrafiken och världshandeln på haven. Om Iran kan gå emot USA:s vilja i Hormuzsundet så får det långtgående konsekvenser.
Trump talar om ”total militär seger i Iran”. Kagan varnar för att USA i stället kan gå mot ett nederlag som kommer att skada USA:s ställning i världen mer än förlusterna i Vietnam eller Afghanistan.





