Publicerad 21 maj 2026 kl 19.13

Förhandlingarna om gasledningen som skulle rädda Rysslands ekonomi har kört fast. Ändå visar Putins besök i Kina att de båda länderna är närmare än någonsin att förverkliga sin dröm om en ny världsordning.

Öppna bild i helskärm

Bara fyra dagar efter att Donald Trump lämnade Kina så promenerade landets ledare Xi Jinping åter ned på den breda, röda mattan från Folkets stora hall för att ta emot ännu en världsledare. Denna gång var det Vladimir Putin som väntade vid foten av den brutalitiska byggnaden i hjärtat av Peking.

Liksom Trump så välkomnades Putin med salut, hedersvakt, militärorkester och flaggviftande barn. Skådespelet gav intrycket att även han var i Mittens Rike för att be om någonting, hopplöst plågad av krig eller ekonomiska problem.

Till skillnad från Trump så behöver Putin dock inte oroa sig för höga oljepriser eller mellanårsval. Däremot behöver han mer pengar till sitt krig i Ukraina. Och tidigare denna månad sade Putin att ett mycket omfattande avtal om gas och olja med Kina var nära.

Han syftade på Power of Siberia 2, en gigantisk ledning som årligen ska föra 50 miljarder kubikmeter naturgas till Kina via Mongoliet. Rysslands förhandlingsposition var god, då Kina tidigare fick närmare en tredjedel av sin gasimport via Hormuz-sundet. Putin har nu kontrollerat Ryssland i ett kvartssekel. Han har besökt Kina 25 gånger, och träffat Xi Jinping över 40 gånger. De båda ledarna står varandra mycket nära, men är samtidigt allt annat än jämlikar.

Därför blev det inget avtal om Power of Siberia 2 denna gång heller. Återigen fick vi höra samma gamla visa från Kreml kring gasledningen; de båda länderna är överens om de viktigaste delarna men det finns fortfarande några detaljer som måste lösas.

Den främsta ”detaljen” är priset. Enligt uppgift kräver Kina omkring fem gånger billigare gas än man får i dag, vilket redan är nästan halva priset jämfört med andra länder. Kina kan pruta hårt då Gazproms exportnivåer nu är lägre än under Sovjettiden. Hade det inte varit för att EU – med Spanien och Ungern i täten – fortsätter att köpa nästan lika mycket rysk gas som Kina så hade företaget varit riktigt illa ute.

I fjol importerade Kina drygt 50 miljarder kubikmeter gas från Ryssland. Mängden ska öka via en ny ledning genom Fjärran östern nästa år. Till skillnad från Europa så har Kinas framförhållning, och vill inte förlita sig för mycket på en enstaka källa. En viss oro finns dessutom för Ukrainas attacker på rysk energiinfrastruktur. En flera hundra mil lång gasledning är svår att försvara.

Därför nämndes vare sig gas eller olja bland de drygt nya 40 avtal som ingicks mellan länderna i veckan. De handlade om bland annat ökad handel eller utbyte inom forskning och kultur. Många avtal var gammal skåpmat; visumfria resor mellan länderna förlängdes till 2027.

Detta var en tydlig besvikelse för Putin. Men betyder det att relationen mellan de båda länderna har kört fast? Nej, tvärtom är de närmare än någonsin att nå sina gemensamma målsättning om en ny världsordning.

Annons

Fler steg i samma riktning togs genom en ny deklaration om en multipolär värld med en ny modell för internationella relationer; kodord för att stora auktoritära stater ska få bete sig som de vill. Andra nya samarbetsavtal inkluderade ökat militärt samarbete.

Tryggt sittandes bredvid sin värd så talade sig Putin varm om deras system för att skydda handeln från externt inflytande och negativa trender på världsmarknaden. Ännu fler kodord för att bekämpa dollarns dominans, och trots sanktioner fortsätta importen av högteknologi från Kina som är helt nödvändig för kriget i Ukraina.

”Återgång till djungelns lag”

Förvisso gav Xi ett varmt mottagande av Trump förra veckan. Men nu varnade han i illa förtäckta ordalag för USA som en hegemon. Attackerna mot Iran fördömdes tillsammans med ”externa aktörers” inblandning i Latinamerika.

De båda ledarna varnade för att denna slags överträdelser mot internationell lag utmanar världsfreden och riskerar en återgång till djungelns lag. Detta samtidigt som Ukraina inte nämndes vare sig under Trumps eller Putins besök.

För oss kan detta verka löjligt. Men det är inte vi som är målgruppen. Signalerna är främst menade för den globala södern och traditionella intressesfärer i närområdet. För Putin är det viktigt att spänna musklerna för att gynna pro-ryska partier inför valet i Armenien om två veckor.

Men den främsta vinnaren är Kina. Bara i år har Xi Jinping tagit emot ett dussintal ledare som tågat till Peking från bland annat Tyskland, Kanada och Sydkorea. Snarare än utskällningar eller tullar i Vita huset, så bemöts de av löften om ömsesidigt fördelaktigt samarbete.

Detta gör Kina den en stabil mittpunkten i en kaotisk värld, förmögen att samtala med alla. Något som i sin tur ger möjligheten att frysa ut alla som inför tullar på subventionerade kinesiska varor, motsätter sig Kinas anspråk på Taiwan eller på något vis utmanar kommunistpartiets intressen.