Samtidigt som världens blickar riktas mot Persiska viken kommer varningssignaler om ännu ett storkrig. 

Etiopien vill desperat ha något som ärkefienden Eritrea har – en kust mot Röda havet. 

Ett nytt krig skulle dra in en rad länder med såväl ekonomiska som militära intressen i området.

Röda havet ligger nästan spegelblankt utanför den eritreanska hamnstaden Massawa när svensk-eritreanen Afeworki Woldai kommer simmande. Det är samma hav som han en gång var med och befriade under självständighetskriget. 

Han bär fortfarande splitter i kroppen efter att ha trampat på en landmina under striderna i Barentu 1978. 

Nytt krig

Nu växer oron för ett nytt krig. Eritreas tillgång till en lång kuststräcka mot Röda havet är något Etiopien saknar. Det har landets premiärminister Abiy Ahmed upprepade gånger talat om. 

Under en militärparad i den etiopiska staden Hawassa i början av året rullade stridsvagnar fram inför jublande åskådare. Stridsflygplan dånade över stadion och en enorm banderoll vecklades ut med budskapet att Etiopien inte tänker acceptera att vara utan hav.

Internationella medier beskriver situationen som ett potentiellt nytt storkrig vid Afrikas horn. 

https://infogram.com/1pg3nd0d1dx0kqs9zegn3lzxg5awzr66ygl

Havet är vårt

– Om det blir krig igen så kommer vi att försvara oss, men ingen är vinnare i krig, det är bättre lösa problemet på bordet tycker jag, säger han när han kommer upp och tar en klunk av det vatten som han kokade i morse, säger simmaren Afeworki Woldai. 

Men på stranden utanför Massawa är stämningen långt ifrån dramatisk än så länge. 

– Havet är vårt, slår Afeworki Woldai fast. 

– Det här är mitt land, men det finns möjlighet att de kan utnyttja vår hamn. Om Etiopien vill får de väl be om att hyra hamnen av Eritrea.

Hittills har Eritrea mött de hotfulla signalerna från Etiopien med tystnad. Det är, enligt landets utrikesminister Osman Saleh, en medveten strategi. Landet vill inte ge legitimitet åt vad man ser som orimliga anspråk på den egna kusten.

När vi möter honom på hans kontor i Eritreas huvudstad Asmara, vill han först inte kommentera de etiopiska utspelen, men säger en bit in i samtalet att Etiopien under flera år byggt upp en nationalistisk kampanj kring frågan om havet.

– De har förberett propagandan i två år. 

Enligt Saleh befinner sig Eritrea sedan självständigheten i ett permanent beredskapsläge.

– Sedan befrielsen har vi levt i krig eller i ”no war, no peace”. Våra styrkor finns redan där. Folket är redan förberett.

Osman Saleh förklarar att de så klart följer allt som sägs i grannlandet och beskriver en två år lång etiopisk medial mobilisering där Abiy Ahmed inte bara själv drivit frågan, utan byggt upp ett helt ekosystem av röster – kulturpersonligheter och akademiker – som fått i uppdrag att legitimera idéen om etiopisk tillgång till den eritreanska kusten.

Fara för storkrig

Ett krig skulle kunna sätta i gång en dominoprocess där i teorin Egypten, Saudiarabien, Somalia och Sudan skulle kunna sluta upp på Eritreas sida, medan Etiopien skulle få stöd av RSF i Sudan, Förenade Arabemiraten och vapen från Israel och Azerbadzjan. 

I bakgrunden finns också Ryssland, USA, Turkiet och Indien med intressen i Röda havet – världsekonomins kroppspulsåder. 

Faran för ett storkrig är med andra ord reell, även om attacken ännu inte kommit. USA:s krig mot Iran kan ha temporärt bromsat planerna då också Etiopiens allierade Förenade Arabemiraten har fullt upp. 

På frågan om utrikesministern verkligen tror att Abiy Ahmed kommer att gå till anfall – radar han i stället upp Etiopiens interna problem: krigen och konflikterna i Tigray, Amhara, Oromia, de somaliska områdena, Afar, Benishangul-Gumuz och Gambela. 

Starkt motstånd

Enligt Eritreas utrikesminister har motståndet mot Abiy vuxit sig starkare på flera håll. Amhariska krafter som tidigare varit splittrade har nu samlats under ett gemensamt ledarskap. 

Den senaste tiden menar han att världen har kunnat se att rebellerna i Amhararegionen tillfångatagit stora mängder krigsfångar, att soldater deserterat och att Abiys nyutbildade arméförband inte klarat att hålla linjerna. Allt detta gör att ett fullskaligt angrepp mot Eritrea framstår som militärt svårt – men inte omöjligt.

– Om det är situationen, kommer han då att kunna anfalla Eritrea? Jag ifrågasätter det. Men han kan pressa fram det ändå. Han kan driva det dit.

Samtidigt som spänningarna kring Röda havet förändrar stormakternas blick på regionen kommer nya signaler från Washington. Den femte maj 2026 meddelar Reuters att USA nu ska häva de sanktioner som infördes mot Eritrea under Tigraykriget 2021. 

Beskedet kopplas till Eritreas strategiska läge med 700 mil av kust längs Röda havet, mitt emot Saudiarabien och Yemen i en tid då handelsvägarna genom både Hormuzsundet och Röda havet fått ökad geopolitisk betydelse. 

För Eritrea, som länge levt under sanktioner, skulle det innebära ett tecken på att omvärldens fokus håller på att förskjutas från mänskliga rättigheter till säkerhetspolitik och kontroll över världens viktigaste sjöfartsleder.

– Att lätta på sanktionerna nu – utan ansvar för grova övergrepp – skulle signalera tolerans för framtida övergrepp, säger Human Rights Watch Laetitia Bader i ett uttalande efter att nyheten om USA:s planer blev offentliga. 

”Krig föds ofta ur felkalkyler”

En av få eritreanska ministrar som offentligt kommenterar risken för ett nytt krig är informationsminister Yemane Gebremeskel. Från sitt konto på X publicerar han analyser om situationen kring Röda havet.

Annons

Han beskriver Etiopiens anspråk som ”rättsstridiga och farliga”.

– Det är en charad, säger han.

Det finns ingen medelväg

Han menar att Eritrea medvetet undvikit att delta i den offentliga debatten för att inte ge frågan legitimitet.

– Om någon kommer till mitt hus och säger att han tänker kasta ut mig är det inte en fråga för debatt. Det finns ingen medelväg.

Samtidigt utesluter han inte att situationen kan bli farlig.

– Den politiska viljan finns där. De materiella förberedelserna finns där. Krig föds ofta ur felkalkyler.

Tillbaka vid kusten i Massawa har solen nått zenit. Afeworki Woldai reser sig från sin blå plaststol och packar ihop sina vattenflaskor och sin solpanel.

Varje vintermorgon i Stockholm brukade han stå utanför Tensta simhall och drömma om att simma här.

– Om man slutar röra sig blir man sittande, säger han.

Sedan börjar han gå längs stranden. Det skadade benet lämnar tydliga spår i sanden.

Framför honom ligger Röda havets obrutna horisont.

– Jag tror inte det blir något krig. Det är bara tjafs.